Begravnings Dikt

Välkommen till vår samling av Begravnings Dikt, där vi dyker ner i en värld av olika typer av dikter som kan hjälpa till att uttrycka de känslor som ofta är svåra att fånga i ord. Här hittar du verk av välkända poeter som Bo Setterlind, som med sina känslosamma rader kan få även den mest hårdhjärtade att fälla en tår. Vi har också dikter av Tranströmer och Dan Andersson, som erbjuder en poetisk reflektion över livet och döden. Det är som att ha en smältdegel av känslor, där varje dikt tar oss på en resa genom sorg, minnen och kärlek.

För att göra det hela ännu enklare för dig, har vi lagt till en praktisk funktion. Under varje dikt finns en knapp som du kan trycka på för att enkelt kopiera den till dina anteckningar. Oavsett om du letar efter något rörande för din mammas begravning, en hyllning till pappa, eller kanske en dikt som fångar skogarnas mystik, så har vi det här. Från Nils Ferlin till Pär Lagerkvist, och till och med Harry Martinson, finns det en dikt för alla tillfällen. Så luta dig tillbaka, njut av läsningen och kom ihåg – även i sorgens stunder kan vi ibland hitta en anledning till att le.

Category Navigation
Bo Setterlind Dikter Begravning Dikt Begravning Tranströmer Dan Andersson Dikter Begravning Dikt Begravning Mamma Alf Henrikson Dikter Begravning Dikt Begravning Pappa Nils Ferlin Dikt Begravning Pär Lagerkvist Dikter Begravning Dikt Ängel Begravning Barbro Lindgren Dikter Begravning Dikt Begravning Farmor Dikt Begravning Skog Minnen Dikter Till Begravning Dikt Barn Begravning Dikt Till Morfars Begravning Harry Martinson Dikter Begravning Fyra Bröllop Och En Begravning Dikt Stig Dagerman Dikter Begravning Borgerlig Begravning Dikter Dikt Begravning Ung Person
Poem Display
Sorgens vindar sveper över ängarna, minnen av dig blommar i hjärtats rum.
I stillheten hörs ditt skratt, ekar genom tidens långa natt.
Du var en stjärna, nu lyser du klart, i minnena bär jag dig alltid i hjärtat.
En sista hälsning, så öm och fin, du finns fortfarande här, i varje vind.
Ditt skratt var som musik, så klart och rent, nu spelar minnena, i hjärtat de lever än.
Tårar faller som regn på vår jord, men du är fri nu, sväva bortom ord.
I skuggan av minnen, jag står här nu, med alla de stunder jag delat med dig.
Blommor i vinden, en sista farväl, men din själ lever kvar, i allt som är fel.
I nattens tystnad hörs du viska, minnen av kärlek, som aldrig ska riskas.
Du är en del av varje soluppgång, i varje hjärtslag, i livets sång.

Bo Setterlind Dikter Begravning

När natten faller och stjärnor glimmar, minns jag dig i varje andetag jag finner.
I tystnaden hörs ekon av ditt skratt, som en melodi i hjärtats natt.
Du har gått bort, men ändå är du här, i varje minne som jag bär.
Som en blomma i vinden, ditt liv var kort, men i våra hjärtan lever du kvar, så stort.
En sista hälsning med sorgens hand, du har fått frihet, nu är du fri som vind.
Sorgens flod strömmar genom mitt bröst, men minnen av dig ger tröst efter tröst.
I skuggan av träden, jag söker din röst, i vinden viskar du, som en tyst protest.
Du har lämnat oss, men stjärnorna blinkar, och ditt ljus i natten, för alltid mig vinkar.
I varje soluppgång, känner jag din närhet, du är aldrig långt borta, i varje ögonblicks värhet.
Tårarna flödar, men minnet är starkt, du lever i hjärtat, där kärleken är vark.

Dikt Begravning Tranströmer

I dimman av minnen, saknar jag din röst, som en viskning i vinden, en evig tröst.
Du är en skugga som går genom natten, i varje steg, jag känner din omtanke.
När stjärnorna blinkar, ser jag ditt leende, du finns i det tysta, i varje andetag som följer.
En resa vi gjort, nu ensam jag står, men minnena av dig, de brinner kvar.
I skuggan av träden, där ljuset dansar, minns jag våra stunder, som tiden alltid chansar.
När tystnaden faller, hör jag ditt skratt, som en ekande melodi, i hjärtats natt.
Vinden bär budskap, av tung sorg och glädje, du är alltid med mig, i varje steg och vädje.
En stund av stillhet, när jag ser på stjärnor, i deras ljus, ser jag minnen av våra fångar.
Du är en del av allt, i livets stora spel, i varje hjärtslag, med en kärlek så hel.
I mörka stunder, när jag känner mig svag, minns jag den glädje, du gav på din väg.

Dan Andersson Dikter Begravning

I skogarnas djup, där tystnaden råder, vandrar din själ, där friheten plåder.
Du gick som en skugga i nattens famn, men minnen av dig brinner i hjärtats hamn.
När vinden viskar genom gamla tallar, minns jag ditt skratt och de glada kallar.
I ljuset av stjärnor, där du nu är fri, finns du för alltid i min själ, så vi.
En sista hälsning i livets stora spel, du lever än, i varje dröm och del.
Vid fjärran fjäll, där tystnaden vilar, minns jag din närhet, som alltid mig smilar.
I mörka stunder, när natten är djup, ser jag din bild i stjärnornas klipp.
Som en ros i natten, din skönhet består, i minnet av dig, där kärleken når.
Du lämnar en tomhet, men också en glöd, i hjärtat av dem som i minnena död.
I landskapet av sorg, där tårar får flyta, finns du i varje andetag, i varje lyfta.

Dikt Begravning Mamma

I ditt leende fanns värmen av solen, nu är allt tyst, men minnena rullar.
Du är vinden som sveper genom mitt hjärta, varje andetag, en påminnelse av smärta.
I skuggan av minnen, där du alltid finns, växer kärleken, trots tidens vindar och grins.
När jag ser på stjärnorna, ser jag din själ, i varje ljusglimt, en del av vårt spel.
Du var min trygghet, min ledstjärna klar, utan dig är världen så kall och så rar.
I varje blomma, i varje doft av regn, känner jag dig, i hjärtat, så ren.
Du är en viskning i skogen som lever, i vinden som sjunger, i hjärtat som bever.
En sista kram i min dröm jag får, du viskar att kärleken alltid består.
Med ditt mod och din styrka, lärde du mig, att leva med kärlek, att alltid vara fri.
I tystnaden hör jag ditt skratt, din röst, du är alltid med mig, i glädje och tröst.

Alf Henrikson Dikter Begravning

Med stjärnor som vakar på himlens svarta hav, minns jag ditt skratt, din kärlek, din glädje, så rar.
I skuggan av skogen, där minnena bor, finns du i varje vindpust, i varje blomma som slår.
En saga som aldrig får sitt slut, i hjärtat av dem som älskat, där finns du, så sött.
När himlen gråter, och jag också gör, vet jag att du vakar, där drömmar förför.
I varje kort stund, i varje tyst andetag, finns din närhet kvar, som en kärleksfull flagg.
Du lärde mig livet, att älska så klart, nu bär jag din känsla, i varje slagen art.
I fjärran av stunder, där tiden står still, lever du alltid, i minnen som vill.
Som en ros som blommar, trots mörka natt, finns du i ljuset av minns, där kärleken rör sig lätt.
I varje fotsteg, i varje tyst steg, går jag med dig, i hjärtat jag bär din väg.
Du är stjärnan som vakar, i natten så klar, i drömmarnas rike, som alltid är rar.

Dikt Begravning Pappa

Du var min klippa, min vägledande ljus, i tystnaden saknar jag ditt skratt och din sus.
Ditt minne lever, i varje steg jag tar, en viskning av kärlek, som alltid är klar.
I stunder av sorg, i mörka nattens famn, känner jag din närhet, i varje dröm som hamn.
Du lärde mig styrka, du visade mig mod, nu bär jag ditt arv, i hjärtat så stort.
I vinden som viskar, hör jag din röst, du är alltid med mig, i kärlekens tröst.
Du var min hjälte, mitt hjärtas bästa vän, din visdom och värme, jag minns dem igen.
I stjärnorna ser jag, ditt leende så klart, en evig påminnelse, av kärlek och fart.
Du gav mig dina drömmar, nu bär jag dem fram, i hjärtat din visdom, som en stadig hamn.
I varje fotspår, i varje tyst steg, går jag med din kärlek, i hjärtat jag bär din väg.
Som en skugga i solen, är du alltid här, jag minns dig med glädje, i hjärtat så kär.

Nils Ferlin Dikt Begravning

När skymningen faller och stjärnorna blänker, minns jag din röst som alltid mig tänker.
I tystnaden hörs din viskning så klar, i hjärtat du vakar, min älskade far.
Du gav mig en glimt av en värld så stor, nu bär jag din styrka, i varje dag jag bor.
I skuggan av träden, där minnena står, finns du i vinden, i allt som är vår.
Varje stjärna på himlen bär ditt ljus, en påminnelse om kärlekens rus.
I sorgens timma, när tårarna faller, vet jag att din kärlek alltid mig kallar.
Du var min vän, min guide i natt, nu vandrar din själ på en stjärnklar skatt.
I drömmarnas land, där tiden står still, möts vi i minnen, där kärleken vill.
Du lärde mig livet, att älska så djupt, nu vandrar jag ensam, med ditt ljus i min grupp.
Som en skugga i ljuset, är du alltid när, i hjärtat jag bär dig, min kära, min kär.

Pär Lagerkvist Dikter Begravning

I skuggan av livet, där tystnaden bär, minns jag din närhet, du är alltid här.
Som en stjärna som falnar, din glans försvann, men i hjärtat din värme, jag bär den än.
Du vandrade stigen av livets långa väg, nu vilar du stilla, i minnenas säg.
I varje skugga av natten, i varje gryning som gryr, finns eko av dina ord, som min själ alltid syr.
Du var min vägledare i livets mörka rum, nu vilar ditt hjärta, i ro, med stjärnors lum.
Ditt skratt ekar tyst i minnet av dag, en viskning av kärlek, som alltid är svag.
I stormens öga, där minnena står, finner jag tröst i det som förgår.
I natten som sveper, där stjärnor tänds, är du min följeslagare, där inget tar slut.
Varje andetag av sorg, varje tår som föll, är ett testament till kärleken, som alltid är säll.
Du finns i varje dröm, i varje stilla stund, en del av min själ, i livets djupaste grund.

Dikt Ängel Begravning

En ängel har flugit, till himlens vidder, med hjärtat av guld, i stilla strider.
Din röst är ett eko, i vinden som går, en ängel som vakar, där skuggorna står.
I tystnaden hörs, din mjuka melodi, en ängel som bär, vår kärlek som bli.
I stjärnornas ljus, din själ har fått ro, som en ängel i natten, där livet kan gro.
Varje tår som faller, en droppe av ljus, en ängel som bär, minnen i sitt hus.
Du flög som en dröm, över fjärran hav, en ängel i vinden, som alltid är kvar.
I minnena dansar, du ljusets gestalt, en ängel som viskar, i natten så kallt.
När solen går ner, och skuggorna smyger, vakar din ängel, där hjärtat förnyar.
I varje vindpust, i varje stilla stund, finns ängeln som bär, vår kärleksgrund.
Du är min stjärna, i nattens djup, en ängel som vakar, i livets krup.

Barbro Lindgren Dikter Begravning

När höstens löv faller, i tystnadens rum, minns jag din närhet, som ett mjukt ljud av strum.
Du sa att stjärnor blinkar, när natten blir lång, nu är du en stjärna, i minnenas sång.
I varje skugga av dagen, i varje dröm som går, finns din röst som viskar, där kärleken står.
Din skratt ekar tyst, i hjärtats djupaste vrå, som en sång av livet, som aldrig ska gå.
Du var en solstråle, när molnen var grå, nu lyser du starkt, i minnenas sjå.
På stigen vi vandrade, bland blommor och skratt, din närhet är kvar, i minnenas natt.
I tystnaden vakar, din själ över mig, som en vän i natten, som aldrig ger sig.
När skuggor blir långa, och stjärnor tänds, är du min vägledare, i hjärtats händer.
Varje minut som går, bär jag dig med mig, i vinden som viskar, och dagen som svägar sig.
Du lever i hjärtat, i varje tanke som finns, som en blomma i vinden, som aldrig tar slut.

Dikt Begravning Farmor

Din röst är en viskning, som alltid förblir, i hjärtat av hemmet, där kärleken spirar.
Med händer som formar, och ögon som glimmar, du var vår trygghet, i all vår sommarblomning.
Du berättade sagor, om fjärran och nära, varje ord en gåva, som vi alltid bevara.
I varje kopp te, i varje doft av bröd, finns du kvar hos oss, i minnenas säng.
När snön faller tyst, och världen är vit, känner jag din värme, i hjärtat som finns.
Du plockade blommor, med omsorg och kärlek, nu blommar du i minnen, i trädgården av själen.
I varje gammal bild, i varje skratt som hörs, lever du kvar, i våra hjärtans djup.
Du lärde oss kärlek, du lärde oss att ge, nu vakar du över oss, i livets melodi.
När hösten blir stilla, och träden står nakna, är din själ en viskning, i vinden som saknar.
I ljuset av minnen, där kärleken spirar, finns du kvar för alltid, i hjärtat som firar.

Dikt Begravning Skog

I skogens tystnad, där minnena bor, vandrar jag stilla, där vinden ger svar.
Träd som vakar, som gamla goda vänner, i deras famn, finns du som en stjärna.
När dagarna svinner, och skymningen faller, hör jag ditt skratt, i ekon som kallar.
I mossens mjukhet, där livet får ro, vilar du stilla, i skogens ekon.
Stjärnorna ovan, de blinkar för dig, i skogens famn, där du alltid är fri.
Berget står stadigt, i fjärran och grön, du är en del av detta, i skogen så skön.
När löven dansar, i nattens mjuka famn, är du en viskning, som går genom land.
I skuggorna där, där tystnadens sång, minns jag din värme, och hjärtat blir stort.
Med varje steg framåt, följer du med mig, i trädens viskningar, där själen blir fri.
Skogens hemligheter, i natten som slår, bär du med dig, i varje vind som går.

Minnen Dikter Till Begravning

Du var en stjärna, som lyste så klart, i våra minnen, har du alltid en plats.
Ditt skratt ekar, i vinden som går, med varje steg, känns du aldrig långt ifrån.
I bilderna av oss, i stunder så fina, finns du för alltid, i varje linje som rinner.
Du lärde oss kärlek, du lärde oss att drömma, i våra hjärtan, kommer du alltid att stanna.
I varje gammal bok, i varje ord du skrev, finns din röst kvar, som en viskning av fred.
När natten blir svår, och mörkret är djupt, minns jag din styrka, som alltid var ljus.
Med blommor i handen, och tårar i ögon, minns jag ditt leende, som aldrig försvann.
I varje gammal plats, där vi en gång möttes, lever du kvar, i minnenas rike.
När vinden viskar, och löven blir gula, vet jag att du vakar, i hjärtat av allt.
Du är min inspiration, min trygghet och frid, i varje steg framåt, finns du alltid vid min sida.

Dikt Barn Begravning

En liten stjärna, som lyser så klart, du sprang genom livet, med hjärtat så stort.
Ditt skratt är en melodi, som ekar i vinden, i minnenas skog, där du alltid är vacker.
I drömmarnas värld, där du flyger så högt, fångar vi stunder, där glädjen är blött.
Med färger av skratt, och lekar i solen, du fyllde våra hjärtan, som en blomma i rosen.
I natten som faller, ser vi stjärnor av dig, du dansar på moln, i frihetens stig.
Din röst är en viskning, som vinden bär med, i varje steg vi tar, är du alltid vår led.
Små fotsteg i gräset, som kallar på lek, din glädje är kvar, som en solstråle blek.
I varje blomma som växer, i varje fågel som sjunger, finns en del av dig kvar, i stunder som flödar.
Du är en solstråle, som värmer vårt hjärta, i varje minne, i varje liten starta.
Så liten och älskad, du flyger så fritt, i våra drömmar, är du alltid en hit.

Dikt Till Morfars Begravning

Morfar, du var en klippa, så stark och så vis, med historier som värmde, i varje ögonblicks pris.
I din famn fann vi trygghet, i dina skratt, du lärde oss livet, med varje berättad katt.
Ditt hjärta var stort, som himlen så blå, morfar, vi saknar dig, mer än ord kan förstå.
Du visade oss världen, med ögon så klara, nu ser vi dig stråla, i stjärnorna vara.
I varje gammal släktbok, i varje släktträdsblad, finns din visdom kvar, i varje skratt och rad.
Med kärlek du höll oss, genom stormar och regn, nu vilar du i lugnet, som en trygghetens vän.
När vi minns dig, morfar, med tårar och skratt, vet vi att du vakar, i varje hjärtas skatt.
Du lärde oss vägar, du lärde oss att gå, i våra hjärtan lever du, där du alltid får stå.
Med blommor i handen, och minnen i själen, säger vi farväl, men du är alltid vår stjärna.
Du är en del av oss, i allt som vi gör, morfar, vi älskar dig, med kärlek som förför.

Harry Martinson Dikter Begravning

I livets stora hav, du seglade så fritt, nu vilar du i stillhet, där stjärnor glittrar vitt.
Ditt skratt ekar kvar, som vinden bland träden, i varje blomma, du finns, som en vän i världen.
När natten faller, och tystnaden råder, minns vi din styrka, som aldrig förlåder.
Du var en visdom, i livets stora spel, nu dansar du i stjärnor, där du alltid är hel.
Med dina ord i hjärtat, vi vandrar framåt, i varje steg vi tar, finns du alltid i vårt.
I skuggorna av minnen, där du alltid är kvar, morfar, vi lyser med kärlek, som en evig stjärna.
Du lärde oss att drömma, att se med ditt hjärta, nu vakar du över oss, i varje ögonblicks smärta.
I fjärran horisonter, du seglar med vinden, i naturens famn lever du, i evighetens vinder.
Din röst är en melodi, som ekar i vår själ, med minnen av kärlek, i varje livets del.
Du är en del av oss, som stjärnor i natten, morfar, vi bär dig, i våra hjärtan, så satt.

Fyra Bröllop Och En Begravning Dikt

I glädje och sorg, vi samlas här idag, kärleken förenar, som ett evigt behag.
Fyra bröllop har vi firat, med skratt och med dans, nu säger vi farväl, men minnen får chansen.
När kärleken spirar, och hjärtan slår i takt, minns vi din värme, som lyste i vår prakt.
I bröllopens glädje, i livets stora spel, du var vår guide, nu är du vår del.
Ett sista farväl, i tårarnas spår, men minnena av kärlek, de blir alltid vår.
I blommornas doft, i vinden som susar, finns du i våra hjärtan, när sorgen oss busar.
Du lärde oss att älska, att se det som är sant, i varje bröllop, i varje livsplant.
Med skratt och med tårar, i livets stora dans, minns vi din närhet, i varje chans.
Four weddings we’ve held, but today we stand still, in memory of you, our hearts forever fill.
I varje bröllop, i varje skratt och råd, bär vi din kärlek, i allt som vi förmått.

Stig Dagerman Dikter Begravning

I nattens tystnad, där minnena gror, vilar din själ, i våra hjärtan du bor.
Du var en stjärna, som lyste så klart, nu vakar du över oss, i livets stora fart.
Med sorg i vårt hjärta, vi minns din väg, varje steg du tog, var som en vacker sång.
I skuggan av tystnad, där hjärtat slår svagt, minns vi din visdom, din värme var stark.
Du gav oss drömmar, du gav oss din tro, nu bär vi din ande, i allt som vi gör.
I varje vindpust, i varje blommas doft, finns minnen av dig, som i hjärtat vi fått.
I mörka stunder, i ljusets kalla famn, bär vi din kärlek, som en värmande hamn.
Du var en berättelse, en saga så fin, nu fortsätter du leva, i allt som är din.
I sorgens tystnad, vi söker din hand, du är aldrig borta, bara i ett annat land.
Med varje tår som faller, och varje minne vi vårdar, finns du med oss alltid, i våra hjärtan, du är våra.

Borgerlig Begravning Dikter

I livets stora cirkus, med skratt och med sorg, bär vi med oss minnen, som en kärleksfull borg.
Du var en stjärna, i vår mörka natt, nu lyser du för oss, där himlarna är matt.
Med hjärtan som slår, och tårar som faller, minns vi din värme, i allt som oss kallar.
I skrattets ekon, i alla våra stunder, lever du kvar, i våra hjärtans under.
Låt oss hylla livet, med allt som var du, i varje minne, i varje ljus, vi tror.
I naturens skönhet, i blommornas prakt, finns du med oss alltid, i hjärtat så starkt.
Vi säger farväl, men du är aldrig borta, i varje steg vi tar, din ande är vår port.
I kvällens tystnad, vi samlas i ro, med tankar av dig, som vi alltid ska tro.
Du var en vän, en ljuspunkt i vår väg, nu finns du i minnen, som en evig seg.
I blomsterhavets färger, vi minns ditt skratt, i varje ögonblick, finns du kvar i vår skatt.

Dikt Begravning Ung Person

Du var en dröm som blommade tidigt, i livets lek, du var så fritt. Nu saknar vi skrattet, din glädje och spår, men minnena lever, i våra hjärtan du står.
I ungdomens vår, där allt tycktes möjligt, dansade du fram, med drömmar i språng. Nu är du en stjärna, som lyser så klart, i natten som är tyst, men hjärtat är varmt.
Du reste oss långt, i din korta tid, lämnade spår av kärlek, av hopp och av frid. Med varje steg du tog, och varje skratt du gav, skapar vi minnen, som alltid ska bliva kvar.
I ungdomens ljus, du lyste så starkt, med drömmar så stora, och hjärtat så klart. Vi hedrar ditt liv, med tårar och sång, för alltid i minnen, där du alltid hör hemma.
I vårens doft, i sommarens ljus, finns minnen av dig, som ett evigt hus. Du lämnade oss tidigt, vi fick för lite av dig, men i våra hjärtan, du lever, du är fri.
Med glädje och sorg, vi samlas idag, för att minnas en vän, som vi älskade så. Du fanns här så kort, men ditt ljus var så starkt, vi bär dig med oss, i varje hjärtslag.
I varje skratt, i varje dröm du delat, finns du med oss, i minnen som aldrig har felat. Din tid var för kort, men vi minns dig med glädje, för alltid i våra hjärtan, du är vår vädjan.
Du var en vän, så äkta, så sann, med drömmar i ögonen, och hopp i din hand. Vi hedrar din tid, och alla de skratt, för alltid i minnena, där du lämnat ditt skratt.
I stunder av tystnad, vi minns ditt namn, i varje vindpust, och i varje gammal hamn. Du var en del av oss, en gnista så klar, nu vakar du över oss, som en stjärna så rar.
I natten som faller, med stjärnor som blänker, finns minnen av dig, som hjärtan alltid tänker. Du var en blomma, så vacker, så klar, nu i våra drömmar, du är alltid kvar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *